Forskning

Att bättre förstå vilda djur är avgörande för en hållbar framtid

Forskning i djurpark kan bidra till viktig kunskap om djurarter som är svår att få enbart genom studier i naturen eftersom att vi i djurpark kan komma djuren nära på ett annat sätt än i det vilda. Resultaten från denna forskning ger inte bara en vidare förståelse för ämnet utan ger också djurparksvärlden värdefull information kring hur vi bör hålla våra djur för att erbjuda dem en så bra välfärd som möjligt.

Som medlem i djurparksorganisationerna EAZA och SDF, vilka i olika utsträckning stödjer olika forskningsprojekt, försöker vi alltid tillmötesgå förfrågningar om material och data etcetera för forskning om det är förenligt med ett gott djurskydd. Forskning ämnad att publiceras i vetenskapliga tidskrifter prioriteras.

Forskningsprojekt vi deltog i 2022

Genetic screening of the ex situ population of the Eurasian lynx (Lynx lynx):

Det europeiska lodjuret har klassats upp till ett EEP-projekt inom EAZA och inom detta projekt skall en genetisk screening utföras för alla hållna lodjur. Denna analys kommer att utföras av Senckenberg Research Institute and Natural History Museum i Frankfurt. Projektet drivs av EEP:t i ledning av Zurich Zoo tillsammans med Senckenberg Research Institute, WWF, KORA, DWV, IUCN Cat Specialist Group och EAZA Felid TAG.

Syftet med projektet är att kunna kartlägga vilka individer som är lämpliga för avel men också för utsättningsprojekt. Tidigare utsättningar av lodjur födda i djurpark har visat sig vara framgångsrika och en styrka i att använda sådana individer är att det går att utvärdera deras genetik, beteende och hälsa för att se om de är lämpliga för utsättning. Tidigare har det funnits några individer inom djurparkspopulationen med okända föräldrar och dessa har artbestämts utifrån sin morfologi och skulle därför potentiellt kunna vara hybrider. För att säkerställa att inga hybrider kan bli föremål för utsättning (och vidare avel) behöver därför alla lodjur screenas. Vi har bistått projektet med avföringsprover från våra två lodjur.

Browsing patterns of a Scandinavian ungulate community revealed by a non-invasive sampling:

Detta är en studie inom ett doktorandprojekt som drivs av Julia Jansson och är ett samarbete mellan SLU och North Carolina State University (NCSU), USA. Nya genetiska födoanalyser av de fyra vilda hjortarternas spillning tyder på att bärris från skogens fältskikt är en mycket viktig resurs. Många arter betar i fältskiktet och i dagsläget går deras relativa påverkan inte att skilja åt.

I detta forskningsprojekt används genetiska verktyg som tillåter identifikation av art och kön av klövvilt som betar på olika trädslag. Detta sker genom sekvensering av DNA som lämnas på bettstället i form av saliv. Här finns en möjlighet att utnyttja samma teknik till att undersöka hjortdjurens relativa påverkan på bärriset och få en bättre förståelse för de olika arternas preferenser och betesmönster. Eftersom att den genetiska metoden inte är framtagen för risväxter är det dock oklart om tekniken fungerar på samma sätt. Bärris har andra fysiska och kemiska egenskaper än träd som skulle kunna förhindra att DNA preserveras och kan extraheras ur saliven som lämnas vid bett. Studien syftar därför till att undersöka om hjortdjurens bett på bärris kan identifieras med hjälp av DNA. Vi har bistått forskarna med att samla in saliv samt få prover från bettställen i blåbärsris av älg och kronhjort.

Availability and transfer of trace elements through Arctic terrestrial food-chains and their health implications to large Arctic wildlife (ATCAF):

Under 2022 inleddes ett samarbete med forskare Sophia V. Hansson vid Centre National de la recherche scientifique (CNRS) – Labroratoire Ecologie Fonctionelle et Environnement, i Frankrike. Hon driver ett projekt där geokemi kombineras med ekotoxikologi för att bättre förstå den varierande statusen av hälsa mellan olika populationer av vilda myskoxar på Grönland. Målet är att sammanställa den geokemiska ”signaturen” för hälsa och att etablera ull/hår som en hälsoindikator hos både enskilda individer och hos populationer i stort. Projektet är ett samarbete mellan Sophia, franska kollegor och danska forskare ledda av Niels Martin Schmidt vid Aarhus Universitet som länge har arbetat med myskoxar på Grönland.

För att säkerställa bra resultat och etablera pålitliga referensramar behövdes en kontrollgrupp av myskoxar varav våra myskoxar på Lycksele Djurpark, tillsammans med myskoxar från Järvzoo och Myskoxcentrum, var lämpliga för ändamålet. Vi har vid flera tillfällen under året tagit blodprov samt prover av ull och stickelhår, klövrester och avföring för att skicka till projektet. I och med att våra myskoxar har en känd historia i form av exempelvis ålder, sjukdom, föda, reproduktion etcetera blir det viktiga referensdata gentemot de prover som samlas in från vilda myskoxar med totalt okänd historia.

Neurological disorders of polar canids (Vulpes lagopus and Canis lupus) in human care:

Vi har delgett grundläggande information till en studie som syftar till att undersöka neurologiska störningar hos fjällräv och polarvarg. Det är en forskare från Veterinary School of Toulouse som ansvarar för projektet och det är av stor vikt för oss att delta. Detta på grund av den problematik med hjärnhinneinflammation som drabbat fjällrävar i djurpark under årens lopp. En djupare intervju kommer att hållas med forskaren under 2023.

Myskoxe 2030:

Vidare har arbetet med Myskoxe 2030 fortskridit och fokus framåt ligger på att knyta kontakt med forskare som vill fördjupa sig inom ämnet och den roll som myskoxen kan spela för att gynna biologisk mångfald. Målsättningen är fortsatt att få till stånd ett åtgärdsprogram, nationellt eller lokalt, för myskoxen. Kontakt har under december 2022 tagits med både nationella och internationella forskare i frågan.